linn krouthén

2012

Kategori: ALLMÄNT

 

Jag tror på 2012. Kanske särskilt mycket för att jag är sugen på att utmana, utvecklas och göra-lite-tvärt-om mot tidigare för att lära mig nya saker om allt – speciellt om mig själv. Börjar därför med att säga att jag tror på 2012 – världen kommer inte gå under.
Jag tar studenten. Åh, tanken skrämmer mig. Lämna tryggheten och mitt ”vanliga” liv. Flytta det helt och hålet. Till förändringar, utmaningar och vägar jag inte riktigt byggt än. Ja, det skrämmer mig – men samtidigt; vilken frihetskänsla!
Jag ser fram emot allt som kommer hända före studenten. Alla fester, alla middagar, alla tjejkvällar, klassträffar, alla idag-ska-jag-bara-njuta dagar. Och som sagt kan jag inte säga det med 100 procent ärlighet att jag ser fram emot det som kommer hända efter studenten, för just nu är vägarna många och oklara. Resa, jobba, plugga, au pair….. jag vill i alla fall ha mitt drömhus om 10 år sisådär.
2012 kommer göra mig starkare och ännu mer självständig. Jag känner det.
Jag vill skramla ihop tillräckligt med pengar för att kunna åka i en cab vid berg med hög musik. Som i crossroads. När jag är 80 år ska denna ruta vara ikryssad.
Jag har insett men kan ändå inte förstå ännu: att jag är en av de lycklige som har de mest kärleksfulla, omtänksamma, spännande, roliga och finaste vännerna. Ni kommer vara mitt starkaste minne från min barn/ungdoms/halvt-vuxna liv. Och visst finns det dom man saknar. En kär vän som jag inte träffat på så länge fyller år idag. Stort hurra.
Och så måste jag ju tillägga att det var över förväntan. Över allt jag vågat hoppas på att jag som 15 åring skulle få tillbringa mina gymnasieår med min Max. Det har ju inte alltid varit en dans på rosor (och det ska de ju inte vara) men dansen har alltid lett tillbaka till oss, till kärleken, till hoppet och allt som hänt och inte hänt har bara stärkt oss. Varje dag lär man sig något nytt om varandra även fast man tror att man känner varandra utan och innan. Som bästa vänner, som turturduvor, och allt vi blivit kallade, ser jag bara framtid.
Och min nye, käre, vite vän kallad iPhone kommer följa mig hela året med nya påminnelser (favoritappen), förluster i wordfued, kameraalbum fullt av minnen och hörlurarna kommer dunka ut Halestorm-låtar som är årets och slutet av tvåtusenelvas nya upptäckt.
Som ni kanske förstår ser jag fram emot året som kommer. För att ni inte ska  tycka att detta var värdelös läsning vill jag tillägga att jag kommer lägga till en ny kategori: inspiration. Den kommer fyllas med bilder o.s.v. Kanske blir det lite renovering också. Vi får väl se om syster är villig att hjälpa mig bland alla koder.
God fortsättning och det är aldrig försent så gör alla dagar till dina bästa. /L.

 

Kommentarer


Kommentera inlägget här: