linn krouthén

Min blodblåsa (tro det eller ej) fick mig att inse allt sjukt som hänt under denna dag. Jag som har full koll jämt, eller oftast, har gått och blivit en tjej med okoll på bara några få dagar vilket resulterar en förvirrad Linn. Men jag mår bra över det. När man är, som jag, en överdriven planerare behöver man ibland lite pauser från det livet.

Så idag. På morgonbussen. Ingen idrottsväska!! Nej, den hade jag glömt i mitt rum märkte jag. Så på idrottslektionen fick jag gå från Hakonhallen (bortom Lögarängen). "Kul" tänkte jag först. Men med musik i öronen och skönt väder gick vägen till skolan ganska fort. Med mina snabba fötter hann jag springa runt på stan. Fixade bl.a. legfoto. (Jag vet att jag är sen med detta moment)

När jag sedan var tillbaka i skolan, blev det att filma klart min och gruppens film. Och som alltid, går det inte att hålla sig för skratt i Joppes närvaro...

Efter massa flum resten av dagen i skolan, tog jag som sagt 18 bussen till stationen. Och tror ni inte att 46:an åker precis när jag är vid bussens mitt??! Jojomensan. Jag står vid övergångsstället där 46:an väntar på att det ska slå om till grönt. Emilia försöker få mig att knacka på bussen och hoppa in. Men nej, jag vägrade. Och sen kom en kvinna från ingenstans, och knackade på bussen. Då sprang jag, och satte mig på första bästa säte. Hela resan hem satt jag och skrattade för mig själv tillsammans med Emilia på sms om dagens händelser.

Om inte denna kvinna hade kommit och räddat mig vid bussen, hade jag trott att denna dag var en förvirrad, konstig, sjuk - men ändå en rolig: dröm.

// L.