linn krouthén

Har ni tänkt på hur mycket det finns på tv idag om kändisars liv. "Stjärnorna på slottet", "Så mycket bättre", "Mia på Grötö" m fl. Vi får höra om problem, om vad vi inte ska göra, vad vi borde göra, vad som är fel, vad som är rätt. Att visa sårbarhet blir något inne, men också något väldigt fint.

Vi måste vara så himla medvetna om oss själv idag. Vi ska vara säkra, ha allt - det där "perfekta livet".

Det blir som en lättnad för oss att få höra på tv att vi inte är ensamma. Att alla kan känna igen sig i någons uttalande om livets olika "hemligheter".
Vi vill vara den där personen alla tycker om. Ingen ska någonsin ha en dålig tanke om dig, du ska vara perfekt. Men här kommer problemet. Du kommer aldrig kunna anpassa dig till alla människor du träffar, alla personligheter och allas åsikter. Då kommer du tillslut tappa dig och du blir ingen.

Tv-programmen blir som en trygg guidning till våra liv, och råd till vår framtid - för att inte behöva göra samma fel som dom på tv. Vi ska vara bättre. Göra om göra rätt, fast vi inte hunnit göra fel.

Det är skönt att lyssna och lära av andra, men frågan är om det sätter mer press än vad det hjälper? Hur blir jag den där älskvärda personen? Det blir ofta mer fokus på vad man inte ska göra, och då blir man helt plötsligt rädd för att göra fel vilket leder till att man inte vågar slappna av, vilket leder till att man inte kan vara sig själv. Ändå.