linn krouthén

jag är tvådelad i det hela, precis som mamma. samtidigt som jag ser så många möjligheter ser jag även små hinder.

samtidigt som jag ser det som det bästa som kommer hända mig, ser jag det som ett tråkigt avslut.

samtidigt som jag vill börja ett nytt liv, kommer det vara svårt att lämna allt bakom sig. jag är tvådelad, precis

som jag sa. precis som mamma är; hon är så glad för min skull men samtidigt ser hon min utspringning som

att hon tappar taget om mig. att jag inte alltid kommer sitta med vid matbordet, inte vara lika närvarande i hennes vardag.

det kommer bara bli tufft att tänka på att saker som är självklara idag, inte kommer vara det den 9 juni.

men det kom så många tankar till mig när jag kollade upp och såg mamma gråta. jag vill inte sluta, samtidigt

som det ibland är det enda jag vill. det kommer vara så svårt att lämna allt och alla. det värsta som finns är farväl.

men ett avslut är alltid en början på något nytt. och jag vet att dagen efter studenten kommer bli min början

på ett fantastiskt härligt liv!