linn krouthén

Vi lever inte för att jobba eller för att tjäna pengar för att sen kunna shoppa. Vi lever inte för att se bra ut, för att ha det finaste huset. Och vi lever heller inte bara för oss själva. Tanken slog mig igår, att det som verkligen är livet är att omge oss bland dom vi tycker om. Dom vi står nära. Dom vi vill ge kärlek till, berätta saker för. Det är det som får oss att utvecklas, se det viktiga i livet. Det är det som får oss att orka.

Igår träffade jag mammas kusin, Agneta, som jag inte träffat på 13 år. Alltså kommer jag inte ihåg någonting av henne. Hur hon ser ut, hur hon är. Jag träffade även min syssling, Cecilia, som jag knappt visste att jag hade. Vid ett års ålder sågs vi på en begravning, sen aldrig mer efter det. Inte förän igår. 

Jag blev helt varm i kroppen av detta möte. Allt kändes så självklart, att det är det här som är livet. Se utvecklingen hos varandra. Dela glädje och minnen och allt där emellan. Och det läskiga var att det kändes som vi kände varandra. De tog mig med öppna famnar och efter några timmar kändes allt så himla naturligt. Släkten står dig så nära trots allt. De finns där. Men det viktiga är egentligen att ta vara på dom. Ta vara på stunderna tillsammans. Det här är livskvalite och det här höjer mitt hälsosamma liv. För det man mår bra av, är att kunna ge och ta. Precis som vi gjorde igår.

Hur mysiga och varma människor som helst. Jag är glad att jag har er, och att mitt liv delas med er.